torsdag 26 maj 2011

Perfektionism - Roten till misslyckande?

Perfektionism
Är det något som alltid saboterat mina mål är det min naturliga perfektionism. Allt eller inget. Svart eller vitt. När jag deffade och motivationen var låg så var det dags att äta massa skit. När jag var motiverad så var det äcklig mat, massor av förbränningsträning, överdrivet hård och volymös styrketräning. Allt gånger hundra. En sån attityd funkar så länge man är perfekt men eftersom ingen någonsin är det 100% av tiden så skadar man verkligen ens psyke och kropp. En ond cirkel. Det ledde till att jag snurrade hjulen i evigheter, kom aldrig i form och lyckades jag så såg jag hyfsad ut några dagar, nån vecka. Vem fan bryr sig om att se bra ut så kort tid egentligen? Kan man inte hålla sig kvar så varför ens försöka?

För alla förutom extremt överviktiga och de som har tidsbrist(fotografering, gå ner i vikt för ett bröllop etc) så är extrema dieter värdelösa. Kort vunnet men lätt försvunnet. Av mina erfarenheter så brukar snabba resultat vara kortvariga, livsstils-förändring kräver förändring som du kan hålla dig vid. Om du bara är intresserad av att snabbt gå ner i vikt(eller gå upp i vikt för de som har problem med det) så kan du ju ta vilken slumpmässig diet som helst. Den typ av person har jag ingen lust att lägga en enda minut på då de inte är intresserade av att ens förstå vad de gör eller tänker att ändra sitt liv för evigt.

Det MÅSTE finnas en utbildande del i en livsstils-förändring, du måste veta vad du äter och förstå varför hallonbåtar kanske inte är bästa kosten för vikt-nedgång(även om man kan gå ner på det). Orkar du inte engagera dig mer än så varför vill du ens gå ner i vikt? Vad händer sen när du nått målet? Man kan aldrig gå tillbaka till den livsstil som skapade din kropp. Gör du det så kommer ju naturligtvis din gamla kropp tillbaka.

Impulsivitet och känslomässigt handlande. Hur tog jag mig ur det här? Jag erkänner att jag inte är perfekt men min färg-skala har numera alla färger och nyanser. Jag handlar och tänker långsiktigare. De bra dagarna är säkert en bra bit över 80% av tiden jämfört med hur det var förr. Om jag missar ett träningspass eller om det råkar gå sämre ett pass spelar det minimal roll i ett perspektiv som sträcker sig i månader, år. Jag har redan motivation att göra mitt bästa och det bästa är oftast inte mitt maximala.

Bättre än att göra 80% rätt än att sikta på 100% och misslyckas jämt.

När det gäller att komma i form, hålla på med träning så är det enda som fungerar det som man kan hålla sig till. Att vara konsekvent. Är du det nu?

Jag kommer säkert att återvända till att skriva om perfektionism då jag har väldigt mycket erfarenheter av hur skadligt det är. Har fortfarande kvar perfektionisten i mig men han är inte längre stark, hade jag velat skriva detta blogginlägget perfekt kommer jag aldrig publicera den eftersom jag aldrig blir nöjd.

1 kommentar:

  1. Väl lagt. Jag tycker om det sätt som ni säger att dina metoder bör inte vara perfekt men 80% är tillräcklig.

    SvaraRadera