semi-perfektionist

Struntar i min perfektionistiska ådra och skriver detta inlägg. Kan ju fan inte skriva en jävla Pulitzer-vinnande roman varenda gång jag skriver ett inlägg här..

there(ej stor bokstav i början av mening amagaaad, och internetsprååk, amagaaaaawd), har en hel del tankar om vad jag bör fokusera på i mitt liv framöver. Får helt enkelt skriva ner mer av dom på papper så jag kan se det mer tydligt.

Comeback

Det var längesen jag uppdaterade denna bloggen. Tröttnade på att skriva för jag tänkte "vem fan läser det här? bryr sig ens någon?" och jag har varit extremt deprimerad(på riktigt, inte "åh va jobbig dag, inga nya facebook-inlägg :( saaaaad") otroligt länge. Trodde aldrig att det skulle hända mig men jag har senaste halvåret(har väl varit en långsam process i minst över ett år) helt tappat lusten för att träna och bry mig om kropps-mål. Så kan det gå om man har alla äggen i en enda korg.

Enda jag fruktar är att "förlora" min kropp, bli fet och ospeciell igen. Well, har inte blivit fet i den bemärkelsen men har lagt på mig ett par kg depp-fett pga hemsk leda. Inte lätt att hålla kcal-intaget när det enda som känns gott i livet är att äta och supa(har verkligen gått in för det sista, varit period-alkoholist). Är bättre nu med en del hjälp från min psykolog(den som är bra, inte den andra som suger) senaste veckorna. Börjar känna ork och få intresse i andra saker än droger och hur allt suger i mitt liv(och i övrigt också).

Skiter i om ingen läser detta för det känns bra att skriva av sig lite på en offentlig plats(teh interwebz).

Har påbörjat ett försök att få träningsrutin till rutin(om man inte räknar med något pass typ varannan vecka eller var tredje eller alls är en rutin) och hittils är 1 träningspass av 8 avklarade. Tänkte köra 8 dagar i rad(låter overkill men jag är verkligen svag nu så min kropp pallar det, blir ingen extrem intensitet än så länge hur mycket ja än vill) men idag skjöt jag upp det tills imorgon, kör en svält-dag idag för jag känner mig så himla tjock nu.Fått grejer gjort idag t.om, orkar inte skriva om det dock.

Ja det får räcka så länge. pz out

Perfektionism - Roten till misslyckande?

Perfektionism
Är det något som alltid saboterat mina mål är det min naturliga perfektionism. Allt eller inget. Svart eller vitt. När jag deffade och motivationen var låg så var det dags att äta massa skit. När jag var motiverad så var det äcklig mat, massor av förbränningsträning, överdrivet hård och volymös styrketräning. Allt gånger hundra. En sån attityd funkar så länge man är perfekt men eftersom ingen någonsin är det 100% av tiden så skadar man verkligen ens psyke och kropp. En ond cirkel. Det ledde till att jag snurrade hjulen i evigheter, kom aldrig i form och lyckades jag så såg jag hyfsad ut några dagar, nån vecka. Vem fan bryr sig om att se bra ut så kort tid egentligen? Kan man inte hålla sig kvar så varför ens försöka?

För alla förutom extremt överviktiga och de som har tidsbrist(fotografering, gå ner i vikt för ett bröllop etc) så är extrema dieter värdelösa. Kort vunnet men lätt försvunnet. Av mina erfarenheter så brukar snabba resultat vara kortvariga, livsstils-förändring kräver förändring som du kan hålla dig vid. Om du bara är intresserad av att snabbt gå ner i vikt(eller gå upp i vikt för de som har problem med det) så kan du ju ta vilken slumpmässig diet som helst. Den typ av person har jag ingen lust att lägga en enda minut på då de inte är intresserade av att ens förstå vad de gör eller tänker att ändra sitt liv för evigt.

Det MÅSTE finnas en utbildande del i en livsstils-förändring, du måste veta vad du äter och förstå varför hallonbåtar kanske inte är bästa kosten för vikt-nedgång(även om man kan gå ner på det). Orkar du inte engagera dig mer än så varför vill du ens gå ner i vikt? Vad händer sen när du nått målet? Man kan aldrig gå tillbaka till den livsstil som skapade din kropp. Gör du det så kommer ju naturligtvis din gamla kropp tillbaka.

Impulsivitet och känslomässigt handlande. Hur tog jag mig ur det här? Jag erkänner att jag inte är perfekt men min färg-skala har numera alla färger och nyanser. Jag handlar och tänker långsiktigare. De bra dagarna är säkert en bra bit över 80% av tiden jämfört med hur det var förr. Om jag missar ett träningspass eller om det råkar gå sämre ett pass spelar det minimal roll i ett perspektiv som sträcker sig i månader, år. Jag har redan motivation att göra mitt bästa och det bästa är oftast inte mitt maximala.

Bättre än att göra 80% rätt än att sikta på 100% och misslyckas jämt.

När det gäller att komma i form, hålla på med träning så är det enda som fungerar det som man kan hålla sig till. Att vara konsekvent. Är du det nu?

Jag kommer säkert att återvända till att skriva om perfektionism då jag har väldigt mycket erfarenheter av hur skadligt det är. Har fortfarande kvar perfektionisten i mig men han är inte längre stark, hade jag velat skriva detta blogginlägget perfekt kommer jag aldrig publicera den eftersom jag aldrig blir nöjd.

Mitt liv utan dator

jag ger upp, jag deletar all text av misstag hela tiden hahahahaha. 3e gången nu....hej.

Har tråkigt

Söndag idag. Ingen träning, dricker andra koppen kaffe i Hannas lägenhet(bor i hennes lägenhet och passar hennes katt som sprider sitt hår överallt). Trött och allmänt uttråkad, funderar på att spela något tvspel men jag brukar tröttna så fort.

Baj, that is all.

Jag har en fitness-blogg!!

Hanna visade mig en blogg där en kille skriver sitt hat emot alla som fitness-bloggar så det måste jag sluta med...omg jag gör det nu. Fy fan skjut mig i ballen och huvudet!

Nåja, rapporterar att jag har typ 60-70g kvar av de 300g chokladen ja köpte i kväll :D. Inte käkat upp allt iaf, fattar inte hur fan man kan ta en ruta och va "nöjd". Är de verkligen nöjda eller kompenserar de med en fet pizza och tre helger i rad där man super och äter kebabtallrik? Är det att leva? Unna sig skitmat och supa? Åt 600g ostkaka utöver de ca 1760kcal ja käka innan(bara bra och näringsrik föda). Hamna nog på över 5 laxar idag. Låter som en anorektisk flicka nu haha men jag avskyr att gå upp i fett. Var med Hanna i kväll och såg på film istället för att älta o gny hemma. Och detta kommer jag göra IGEN, förbjudande gör bara saker för attraktiva. Spelar ingen roll hur bra ja äter innan, det ja förbjudit mig(fastän ja inte behöver egentligen men ja vill ju äta så himla opti..) MÅSTE jag ha annars handlar hela kvällen om att trycka bort OCD-tankarna.

Ska göra mer research i neurokemi området. Det jag läst är att lågt serotonin är korrelerat med OCD(tvångstankar) men mer vet jag inte riktigt. Min amatörkunskap säger att serotonin "låser upp" och gör en mer avslappnad i tankarna vilket möjliggör galna idéer och tankar, ungefär som att släppa ut vattnet i en damm så forsar idéer och impulser upp. På dagtid har ja inga problem alls med fokus då ja tar Ritalin med den trevliga bieffekten aptitdämpning och extremt bra fokus. Kvällarna sen jag dragit ner på mina antidepressiva(Cymbalta) som höjer serotonin har tvångstankarna blivit extremt mycket värre på kvällarna då ritalinet slutat göra mig fokuserad i tankarna och min kortverkande antidepp-medicin slutat fungera så mycket.

Nu orkar jag inte skriva i min otroligt förvirrande blogg(är det ett flygplan, en fitnessblogg eller en fakta-sida? Vem fan bryr sig?! :D)

180 grader vändning i planerna

Jahapp, efter att ha frossat i godis och whatever ja nu åt i förrgår så insåg jag hur lite jag faktiskt bryr mig om att öka i styrka och muskelmassa. Missuppfatta mig inte nu, jag älskar att bli starkare och större men rent realistiskt är jag redan så pass stor och stark att alla gains jag får kommer vara långsamma(om jag inte börjar tokbulka vilket inte finns på min tankekarta ens). 

Min besatthet i många år har varit att bli superhård, tävlingshård. Jag ska inte tävla, jag älskar looken, huden sitter slickad kring muskelfibrerna. Har varit i närheten av uberform men inte nått mitt ultimata mål helt. Tills jag nått mitt ultimata mål kommer hungern att nå dit alltid finnas och så himla fet är jag inte nu att jag inte kan komma dit inom en längre tidsram med delmål(9%bf på Fitnessfestivalen är mitt mål).

Leangains handlar om att öka fettfritt, eller så nära inpå fettfritt som möjligt och det är roligare om man redan är redigt hård(which I'm not, gissar att jag närmar mig 14-15% bf). Lyle Mcdonald tycker att 15%bf är så maximalt tjock man bör vara om man är mån om att öka mest i muskelmassa då de hormonella förutsättningar försämras ju fetare man blir(men kcal-överskott är positivt). Insulin-resistensen ökar ju fetare man blir och mer kcal partitioneras ut till fettceller istället för musklerna ju tjockare du blir. Ett komplicerat ämne värt en artikel i sig(men de bästa artiklarna finns redan skrivna om detta).

Så på torsdag börjar jag en s.k PSMF(Protein Sparing Modified Fast) som är ett fancy namn för att bara käka protein + några tillskott. Mitt mål är att försöka köra i 12 dagar(vilket är maximal tid för min kategori enligt Lyles bok Rapid Fat Loss). Tömningsträning(minst 4 set 12-15 reps per muskelgrupp) för att tömma glykogendepåer och snabbt sätta kroppen i ett fettoxiderande(förbrännande) tillstånd och för att snabba på keton-bildningen(vilket är ett krav för att jag ska kunna orka med så lite kcal som 1000kcal/dag i 12 dagar).

Sist jag befann mig i "ketos" var jag milt euforisk dygnet runt och hade noll aptit(en övergående effekt troligtvis) men detta är nyckeln för att jag ens ska orka kunna köra denna diet. Om aptiten blir för jävlig har jag några aptitdämpare i bakfickan men min primära plan är nog att vara så busy och social som möjligt så jag inte hinner tänka så mycket på hungern.

Exakta siffror har ja inte räknat än men ca 1500kcal i underskott per dag(minst) och jag kommer att använda ett par tillskott för att öka på denna siffran lite. Kardio kommer vara minimal, högst 20-30 min 3-4ggr i veckan. På fyra dagar kommer jag ha förlorat ca 1kg kroppsfett, troligtvis mer iom att jag brukar vara konservativ med mina uträkningar och var kcal tas kan variera under vissa förutsättningar.

Muskelförlust är jag inte rädd för. Jag har gjort extrema dieter förr och behållit musklerna(iaf styrkan), även om lite muskler förloras kommer det vara minimalt med extremt tung träning 1-2 ggr i veckan. Muskler kommer ihåg tidigare fitnessnivå (muskelminne, googla det, forskare har kommit på hur det fungerar) så jag kan snabbt bygga tillbaks gamla muskler.

Det svåra är väl att lägga ut bilder och mått här vilket gör mig mer tvungen att verkligen anstränga mig så jag lyckas. Före och efter-bilder ska tas hemma under liknande ljusförhållanden. Ska försöka ta mått kring höfterna för det är där de kommer märkas mest. Styrkestats ska jag mäta imorgon eller på torsdag.

Mer info, detaljer och loggar kommer när sakerna börjar rulla igång. Sayonara!

http://www.leangains.com
http://www.bodyrecomposition.com
http://www.bodyrecomposition.com/the-rapid-fat-loss-handbook

/Rory

Idioti

Fick för mig att de skulle vara roligt att ta två Ritalin och köra läsmaraton i natt, blev 20 sidor eller nåt. Paja mig mentalt som vanligt. Skjuter upp projekt bli-köttigare tills iaf imorgon. Så trött nu, ska sova sova sova..

"Ny" inriktning

Uppdaterar min stendöda blogg. Bloggen kommer handla om mina intressen och om saker jag tycker är fascinerande vilket bl.a är vetenskap(hjärna och kropp främst), psykologi, spel, träning och kost. Skulle kunna ha fler bloggar men orka :P.

That is all, over and out.

Kost och humör

Mina erfarenheter är att kosten har en enorm påverkan på ens livskvalité och humör. Jag är mer eller mindre nästan alltid i ”diet-mode”, dvs jag är i ett måttligt svältande tillstånd. Inget farligt i sig, det är så man förlorar kroppsfett och det är ett nödvändigt ont om man vill se awesome ut naken :D. Mental skada från att ha varit en fattie-boy.

Är det nåt jag förstår så är det humörsvängningar och hur ofattbart mycket kost, träning, ja i princip hela ens livsstil påverkar ens humör.

Jag kan omöjligt sammanfatta ALLA mina erfarenheter men i ca en vecka har jag legat på kcal-balans eller på överskott vissa dagar(samma matvaror som under dietandet dock för de mesta). Överskottet har dock mest varit kolhydrat, inte ahlgrens bilar eller skumbananer(okej lite då) utan mest stärkelse i form av ärtsoppa, havregryn, musli och såna grejer och jag har märkt att mitt humör varit ovanligt nere. Känns helt ologiskt, svältande är plågsamt i längden men måttliga överskott/kcal-balans borde inte göra så här mycket tycker jag?

Enda skillnaden sen lite över en vecka tillbaka är att ja käkar mer, negativa tankar har inte ökat och jag har t.om jobbat mycket mentalt med mig själv senaste månaden utöver det vanliga(försöker bli mer zen, google it!). Men hela veckan har det liksom legat ett dimmigt väder över mitt humör som influerar varenda tanke och känsla i princip.

Jag har mina hyfsat vetenskapliga teorier kring vad som kan ha bidragit till detta. Glukos(blodsocker, bl.a stärkelse-kolhydrat omvandlas till det) har någonting med ökad serotonin-mängd i hjärnan som är en känd signalsubstans som reglerar humör och vakenhet. Överskott av serotonin i hjärnan har jag för mig kan göra en extremt trött och för mig skumt nog hungrigare. Inte sugen på godis utan dagen/dagarna efter kolhydrats-överskott känns det som jag behöver äta mer mat vilket jag vet att ja inte behöver kcal-mässigt.

Inte alls någon expert på ämnet men ja vet att min proteinrika föda ger mig mycket av bl.a aminosyran tryptofan som omvandlas till serotonin också. Oavsett så mår jag mycket bättre på högt protein-intag o lagomt med kolisar. Ska inte försöka va för vetenskaplig för neurologi är så ofattbart komplicerat att jag inte ens orkar djupdyka i det ordentligt. En del mår bättre på ena dieten medans den andra på mår piss. Jag mår värdelöst på inga carbs(och högt protein-intag, på lägre så går ja in i ketos och är milt euforisk konstant), bäst på lagom mängd men ligger ja på för högt en längre period blir ja bara sömnig och mår sämre. 

Fettet verkar inte göra nånting för mig humörsmässigt mer än att för fettsnål kost smakar plywood och för mycket gör mig fet. Lagom mängd håller mig mättare lite längre men i princip äter ja nog rätt lite fett, gissar kanske på 15-30% nånstans. Ibland lite högre om ja lessnar på min rätt fettsnåla kost, då blir det mindre kolhydrat också. Kanske värt att skriva en journal över vad ja äter och hur mycket aktivitet jag har så ja kan pricka rätt med kost och träning för optimalt humör. 

Högt protein-intag(minst 3g/kg för mig) verkar va melodin som funkar bäst för mig och måttligt med kolhydrat och refeeds vid behov.

Kommer inte på något mer att skriva just nu men det är helt klart ett intressant ämne, att mat kan påverka humöret så mycket.

http://www.faqs.org/nutrition/Met-Obe/Mood-Food-Relationships.html

Lite personligt tjöt

Orkar inte skapa en blogg till bara för att skriva av mig lite. Som jag har nämnt i min presentation så har jag aspergers(mentalt handikapp med social problematik i samma kategori som autism) vilket är jobbigt. Jag har ju haft det i hela mitt liv förstås men det var inte förrän några månader sen jag fick diagnosen officiellt genom test som var utspridda över två dagar(tuffaste jag någonsin har gjort mentalt på så komprimerad tid).

Något som jag har enorma problem med är att se folk i ögonen, jag litar på väldigt få människor och jag antar att de tänker det värsta om mig. En annan grej är att jag har ensidiga intressen vilket gör mig socialt avvikande då jag tycker ytligare ämnen är rätt ointressanta att prata om. Perfektionism är något annat som plågar mig dagligen, det är otroligt svårt att bli en måttligare människa. Har säkert en hel del o göra med att jag kämpat så enormt i mitt liv för att bara kunna passa in i sociala sammanhang.

Att bibehålla sociala relationer är också ett enormt problem för mig då de ofta inte har samma intressen som jag och jag tenderar att vara för mig själv, läser om vetenskap, psykologi, chattar, ljudböcker etc. Jag tror nog jag uppfattas som väldigt ointresserad av sociala relationer men det är jag inte, det är bara att jag så extremt sällan känner samhörighet med andra människor om jag inte är berusad.

Nåja, nu orkar jag inte skriva mer för stunden. Går ju alltid att skriva fler inlägg om jag kommer på något mer.

/Rory - Professor Sparrs

Om mig

Om mig

Mitt namn är Rory och är en kille på 24 år. Jag började träna för över 5 år sen och då var det enbart promenader, löpning och viktnedgång som var målet. Jag var helt enkelt förjävligt trött på att va fet och tycka synd om mig själv så i slutet av december 2003 drog jag med farsan ut och promenerade(han behövde förbättra sin hälsa pga för högt kolesterol), jag minns den dagen. Farsan bor ute på landet och när vi gick i skogen den dagen var snön nog över en halvmeter hög och jävlar vad blodsmak ja hade i munnen, hade håll som fan men jag bara bet ihop.

En lång historia kort, promenader blev på kort tid jogging, sedan löpning och på 6 månader gick jag och farsan ner ca 15kg var med träning och ändrade kost vanor. Det var då jag började få upp intresset för kost och näringslära då jag förstod hur otroligt mycket det gjorde för att förändra kroppen, läste igenom de flesta av Fredrik Pauluns böcker om kost och fettförbränning och diverse andra böcker, sedan blev det Kolozzeum (Sveriges och kanske nordens största samlingsplats för tränande individer). Rekommenderar verkligen att alla surfar in där, www.kolozzeum.com/forum . Jag har nog lärt mig det mesta jag kan om kropp, träning och näringslära från den sidan bara genom att hänga där, skriva och fråga samt läsa andras inlägg.

Jag är i grund och botten en tv-spelsnörd(får se om jag orkar skriva nåt i min spel-blogg), det var i princip det enda jag gjorde när jag bodde hemma hos pappa i mina skolår. Spela tv-spel halva dagen(bokstavligen) och den enda motion jag fick var att trycka på knappar och vandra emellan skafferiet och toaletten. Jag hatade motion och idrott och hade gjort det igenom hela mellanstadiet till gymnasiet.

När jag började lyfta seriöst 2004(detta var inte första gången jag var på ett gym) så märkte jag att jag ökade så jävla snabbt i styrka och jag blev helt enkelt helt fast i träningen! Äntligen hittade jag någonting jag var bättre på än andra och kunde må bättre pga det. Jämfört med den kunskap och erfarenhet jag besitter idag så hade jag gjort många saker annorlunda då men i grund och botten gjorde jag en hel del rätt, tex struntade jag i löjlig pumpträning med mes vikter och satsade alltid på att öka i styrka. Repetitionerna blev få men styrkeökningarna blev stora och på sikt fick jag ihop ett system som blandar styrkeöknings-träning med ren hypertrofi(tillväxt)-träning. Konjugerad periodisering kallas det, råkade läsa om det på internet en dag för några år sen och tänkte "fan! Så kör ju jag!". Tydligen något ryska styrkelyftare kommit på..

Att komma på vad jag ska skriva är så svårt, jag älskar kroppsbyggning, träning, vetenskap i allmänhet och näringslära. En av mina andra passioner är musikproduktion, har producerat musik i ett par år. Främst hiphop-musik men eftersom jag lyssnar på nästan all musik(bokstavligen, allt från jazz till klassiskt till house osv) och jag gillar att göra musik som jag lyssnar på. Om någon är nyfiken så har jag ett pyttelitet urval av de hundratals låtar och beats jag gjort genom år här på www.myspace.com/professorsparrs . Har inga mer ambitioner mer än att bli bättre och jag måste fanimej lära mig att spela piano...

To be continued.